Som säkert många känner till så är jag sedan två månader tillbaka pappa till en liten Olof. En mycket spännande situation, han växer så det knakar och det känns som om jag och Anna varit föräldrar hela livet (kanhända något svårt, men känslor är inte alltid lätta!) och det känns dessutom bra!
I första Johannesbrevet 3:1 står det att "se vilken kärlek Fadern har skänkt oss, att vi får kallas Guds barn". Ef 3:15 talar om Gud som alla fäders förebild och den som förmår göra långt mer än vad vi kan tänka oss. Gud som förälder, helt enkelt. Som älskar - oss!
Nu är vi inne i stilla veckan. Dramats upplösning och höjdpunkt skulle man kunna säga. Dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag. Allt som kan gå åt skogen gör det också. Judas förråder, Petrus sviker och Jesus korsfästs. Dör. Läggs i en grav. Och allt blir stilla.
Men hoppet sviker inte - och på ett sätt så vet vi redan det eftersom vi varit med förr. Vi vet vad som väntar. Vi vet att Guds son, Jesus, uppstått från de döda och att döden inte längre har något att säga till om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar