I kyrkan firas Marie Bebådelsedag numera på en söndag i slutet av mars. I år 2009 firar vi Marie bebådelsedag i kyrkan söndagen den 22 mars.
Men fram t.o.m. 1953 firades Vårfrudagen alltid som helgdag den 25 mars. I mitten av 1900-talet tyckte många att det var besvärligt med en helgdag mitt i veckan och det kom motioner till riksdagen om en förändring. Fr.o.m. 1954 firas jungfru Marie bebådelsedag i kyrkoåret på närmaste söndag, en söndag under tiden 22-28 mars.
I Kyrkans år hamnar man ibland långt från den "rätta" dagen. Men de gamla folkliga traditionerna som är knutna till Vårfrudagen låter sig nog inte påverkas av ett riksdagsbeslut för drygt femtio år sedan. Det folkliga firandet av vårfrudagen ligger kvar den 25 mars.
Dagen markerar slutet på vintern och början på våren. En del traditioner från det gamla bondesamhället som har att göra med olika sysslors början och slut har därför knutits till denna dag - i norr skulle t.ex. timmerkörningen vara klar och i söder skulle man ha tröskat färdigt.
Denna dag är också knuten till många gamla seder som har med våren och vårdagjämningen att göra. Man brukade tala om att nu kan vi "kura skymning". I syd- och västsverige sa man att "Tranan bär ljus i säng".
Troligen härrör sig detta talesätt från att tranorna kommer tillbaka efter flyttningen vid vårfrudagstid eller vårdagsjämningstid, och i och med detta har den ljusare årstiden inträtt och man kunde gå och lägga sig medan det ännu var ljust. Det gällde väl främst barnen, dem kunde de köra i säng så tidigt att det ännu var ljust fr o m vårdagsjämningstid....
Dagen infaller då vi inte längre behöver tända lampor tidigt på eftermiddagen, men än får vi vänta på våren. Vi är inne i fastetiden, den tid då vi förbereder oss inför påsken, även om just Marie bebådelsedag är en glädjedag som bryter fastan. Nu ser vi framåt. Vi uppmärksammar alla vårtecken - återvändande flyttfåglar, de första blommande lökarna, de allt ljusare kvällarna. Vårens tecken överensstämmer med påskens budskap om seger över döden.
I boken "Tradition och liv" läser jag:
Att bebådelsedagen hamnade på den 25 mars beror på att man för mycket länge sedan trodde att världen skapades vid den tid då vårdagjämningen sedan kom att infalla. När fullkomlighetens Gud skapade världen var dag och natt lika långa. Eftersom Gud är fullkomlig måste också världens nyskapelse genom Jesus Kristus påbörjas samma datum. En fullkomlig Gud skulle inte låta den gamla världen sluta med ett ofullkomligt år. Men Jesu liv började ju inte med födelsen utan med tillblivelsen i Maria. Alltså måste bebådelsedagen vara på skapelsedagen 25 mars. På bebådelsedagen räknar vi nio månader till jul, och det är bebådelsedagens plats som är orsaken till att julen kommit att firas nio månader senare.
