Johannes av korset (1542-1591)
Vid en viss punkt under den andliga färden lyfter Gud människan från nybörjarnivån till en mer krävande sådan. På denna nivå börjar hon ägna sig mer åt sitt andliga liv och mognar som kristen.
En sådan människa får antagligen uppleva det som kallas "själens dunkla natt".
Den "dunkla natten" upplever man då man inte längre finner någon tillfredsställelse i sitt andaktsliv.
Och orsaken är att Gud vill rena människan och lyfta henne upp till ett högre plan.
De som är nybörjare i det andliga livet har en tendens att bli mycket ivriga att utöva detta. Den värsta faran för dem är att vara nöjda med sin kristendom och med sig själva. Det är lätt att känna ett slags hemligt högmod, vilken är den första av de sju huvudsynderna.
Sådana människor blir alltför andliga. De talar gärna om ”andliga ting” hela tiden.
De är nöjda med sin egen tillväxt. De föredrar att undervisa framför att bli undervisade.
De fördömer andra som inte är så andliga som de.
De liknar farisén som skröt över sig själv och föraktade publikanen som inte var så andlig som han.
Djävulen underblåser ofta deras nit så att deras högmod förökas ännu mer.
Många av dessa nybörjare börjar också visa andlig girighet – den andra av de sju huvudsynderna.
De blir missnöjda med vad Gud ger dem, för de tycker inte att de får den tröst och uppmuntran de förtjänar.
De börjar läsa många böcker och utföra många fromhetshandlingar i ett försök
att få mer och mer andlig tröst. De klänger sig mer och mer fast vid de känslor de upplever i sitt andliga liv.
De fokuserar känsloupplevelsen och inte själva kärnan i det andliga livet.
Ganska ofta händer det att de fäster sig vid speciella religiösa föremål eller
heliga platser och börjar värdera det synliga alltför högt. Men de som vandrar den rätta vägen fäster blicken på Gud och inte på de yttre tigen eller på sina inre erfarenheter.
De går in i själens dunkla natt och blir berövade allt detta.
Allt det behagliga tas bort från dem så att själen kan renas. Själen kan ju inte växa förrän den släpper sitt krampaktiga tag om Gud
Gud arbetar passivt
Låt det räcka med att säga att Gud ser ofullkomligheterna inom oss, och på grund av sin kärlek till oss manar han oss att växa till. Hans kärlek nöjer sig inte med att lämna oss i vår svaghet, och av det skälet för han oss in i en mörk natt. Han vänjer oss av med alla nöjen genom att ge oss torrperioder och inre mörker. Genom att göra så kan han lyfta bort alla synderna och skapa goda karaktärsdrag inom oss. Genom den dunkla natten blir högmod ödmjukhet, girighet blir enkelhet, vrede blir förnöjsamhet, överdåd blir frid, frosseri blir måttlighet, avund blir glädje
och tröghet blir styrka. Ingen växer och mognar i sitt andliga liv om inte Gud verkar passivt i honom med hjälp av den dunkla natten.
